Föreningen för medicinsk mikrobiologi
Diskussionsdag Onsdagen den 17 september
1997 kl 10.30 - 16.00
Värdshuset Lyktan/Wallenbergsalen, Kursrum 5 och 6,
Medicinaregatan 20A, Göteborg
Agenda
Deltagare
Referat
Ett 30-tal medlemmar samlades på Värdshuset Lyktan på Medicinarberget i Göteborg.
Föreningens ordf Lena Grillner hälsade välkomna och överlämnade till Urban Forsum att leda diskussionen kring dagens huvudpunkt:
1. Policydokument "Klinisk mikrobiologi"
Bakgrund
Som en reaktion på aktuella hot mot klinisk mikrobiologi i Sverige, har styrelsen diskuterat behovet av ett policydokument för klinisk mikrobiologi. Dokumentet är tänkt att beskriva grunddata kring klinisk bakteriologi och klinisk virologi samt framhålla Föreningens syn på var och med vilken omfattning klinisk mikrobiologi bör bedrivas samt eventuellt kommentera olika organisationsformer. Dokumentet skall utåt redovisa professionens ståndpunkter och skall kunna användas av enskilda verksamhetschefer vid diskussioner om t ex resurstilldelning. Styrelsen har tagit fram ett utkast, som hade skickats ut till deltagarna.
Diskussion
Urban Forsum framhöll inledningsvis att man vid diskussion om svensk klinisk mikrobiologi, bör värna om det som är bra i Sverige, men att det behövs internationella utblickar och en anpassning till en kommersiell verklighet.
Uppgifter för klinisk mikrobiologi diskuterades, vilket anknöt till föreningens diskussionsdag i september 1996. Diagnostik, utveckling och kvalitetssäkring är själv-klara uppgifter för kliniska mikrobiologier. Kvalitetssäkring av patientnära mikrobiologisk diagnostik, är en ny uppgift. Flera diskussionsdeltagare framhöll att de kanske väsentligaste uppgifterna är kompetens-/konsult-funktionerna. Exempel på sådana uppgifter är undervisning, rådgivning angående diagnostik och antibiotikaval, deltagande när vårdprogram upprättas, epidemiologisk bevakning samt deltagande i sjukhushygienisk verksamhet.
Vidare diskuterades behovet av klinisk mikrobiologi på länssjukhusnivå. Föreningen anser att det på länssjukhus behövs laboratorium med mikrobiologisk kompetens. Här finns olika kliniska specialiteter samt smittskyddsläkarfunktion med behov av mikrobiologisk diagnostik. Här behövs också sjukhushygienisk kompetens, epidemiologisk övervakning samt kompetens för antibiotikaresistensbevakning. Flera diskussionsdeltagare framhöll att, behovet av mikrobiologisk kompetens-/konsult-funktion på länssjukhus är stort.
Det framfördes att, om möjligt, en behovsanalys för klinisk mikrobiologi på olika nivåer bör göras i policydokumentet. Det ansågs vara en fördel om en sådan analys kunde stödjas av synpunkter från olika kategorier av avnämare, från smittskyddsläkare och från Smittskyddsinstitutet.
Verksamheternas organisation kommer att variera mycket framöver. Central-laboratorier, där olika laboratoriediscipliner samordnats organisatoriskt och samordnas organisatoriskt och lokalmässigt, existerar redan. Principer för vilka olika typer av analyser som skall utföras på länssjukhuslaboratorium resp på regionlaboratorium kan också variera. De flesta var överens om att Föreningen inte behöver uttala sig om organisationsform. Det väsentliga är, att mikrobiologisk kompetens finns såväl på länsnivå som på regionnivå.
2. Karolinska institutets utredning om provbundna kliniska laboratoriediscipliner.
Som en del av diskussionen redogjorde Göran Kronvall för Karolinska institutets utredning om provbundna kliniska laboratoriediscipliner. Här framhålles bl a att deltagande i forskning och utveckling är av största vikt för laboratorieläkares vidareutbildning. En minskad rekrytering av läkarstuderande till teoretisk institutioner, en ökad automatisering på laboratorierna och återkommande sparbeting har varit huvudorsakerna till att kliniska mikrobiologer alltmer fjärmats från forskning och undervisning. Klinisk mikrobiologi måste vara en del i den medicinska grundutbildningen. Medarbetare måste rekryteras även från prekliniska ämnesområden. Klinisk mikrobiologis ställning måste försvaras och den akademiska anknytningen bevaras, bl a genom bevarande eller skapande av kliniskt förankrade professurer.
Annika Linde inledde en diskussion om den framtida tillgången på specialistkompetenta mikrobiologer. En betydande brist är att vänta, särskilt inom klinisk bakteriologi. Trots detta minskar antalet ST-block. Landstingen måste ta sitt ansvar och sörja för återväxten, men dagens kliniska mikrobiologer måste inventera behoven och påverka sina arbetsgivare. Även privata huvudmän måste känna ansvar för specialistutbildningen. De flesta var överens om, att ST-utbildning på länssjukhus bör kombineras med tjänstgöring vid laboratorium på universitets-sjukhus.
För att öka rekryteringen av nya ST-läkare krävs en tidig kontakt, under grund-utbildningen och på AT-nivå. Rekrytering via mikrobiologisk forskningsaktivitet är viktig.
En sammanslagning av specialiteterna kliniskt bakteriologi och klinisk virologi har tidigare röstats ner, men många ansåg att diskussionen bör återupptas. Man kan vänta sig ett bättre gehör hos huvudmännen om specialistkompetensen blir bredare. Kanske bör specialiteten breddas ytterligare, mot immunologi och trans-fusionsmedicin? Som motargument framfördes risken för att bredare specialiteter leder till förslackning av specialkunskap. Kompetenskrav samt organisatoriska frågor för sjukhushygieniker håller på att utredas av Socialstyrelsen. Ett erkännande av subspeciallitetssystemet skulle kanske underlätta ett införande av bredare specialiteter.
Fortsättning
Urban Forsum lovade att styrelsen skulle smälta intrycken från diskussionen och samla "välformulerade argument för klinisk mikrobiologi i svensk sjukvård" för att kunna presentera ett reviderat policydokument till Riksstämman.
var ämnet för den sena eftermiddagen. Annika Linde informerade om att Specialist-ubildningsboken nu är färdigställd. Här finner man övergripande mål och preciserade delmål för respektive specialitet. För varje ST-läkare skall en individuell utbildnings-plan upprättas. Verksamhetschefen är formellt ansvarig för ST-läkarnas utbildning. En särskilt utsedd handledare skall planera och följa upp utbildningen samt fungera som mentor. Systemet bygger på en effektiv handledning. Specialistläkarexamen är frivillig. ST-handledaren skall vara specialistkompetent och bör ha genomgått hand-ledarutbildning. Sådan utbildning rekommenderas starkt. Handledarutbildningar bör anordnas av respektive landstings ST-studierektor.
4. Föreningens hemsida
Efter kort information om Föreningens hemsida avslutade Lena Grillner diskussions-dagen med att tacka för aktivt deltagande.
Vid pennan: Bengt Löfgren