Föreningen för klinisk mikrobiologi

RAF-spalt Infektionsläkaren 2026-3

När detta skrivs har RAF just avslutat det årliga internatet när föregående arbetsår summeras och kommande planeras. Årets internat påverkades av att konferensanläggningen dagen innan hade anordnat det i TV4-play direktsända ”bröllopet” (citattecken eftersom de tydligen redan varit gifta i tio år) mellan Jocke och Jonna Lundell. Utan att lägga någon större värdering i det kan man konstatera att det var världar som inte ofta möts som nu möttes när bröllopsgästerna checkade ut samtidigt som RAF checkade in. Något som man också kan konstatera är att paret Lundell nog varit mer effektiva än RAF i att nå ut med sitt budskap (i brist på bättre ord). Med denna spalt tänkte jag försöka råda viss bot på det genom att informera om en del av det som avhandlades under mötet.

I RAF deltar ST-läkare eller yngre specialister från SILF och Föreningen för klinisk mikrobiologi (FKM) som stipendiater under ett års tid. De senaste åren har även läkare från Barnläkarföreningen (BLF) deltagit på samma sätt. Stipendiaterna genomför under sitt år ett projektarbete som redovisas på internatet och sedan publiceras på RAFs hemsida och ofta även som artikel i Läkartidningen.

Under årets internat presenterade Torgny Sunnerhagen från FKM och klinisk mikrobiologi i Lund sitt arbete om antibiotikabehandling av endokardit orsakad av HACEK-gruppens bakterier. HACEK är ju ett samlingsnamn för fem olika gramnegativa bakterier som genetiskt inte är särskilt nära släkt men som är benägna att orsaka endokardit hos en relativt stor (5-7% vid påvisad bakteriemi för Eikenella) till stor (50% för Cardiobacterium) andel av patienterna hos vilka de detekteras i blododling. I sitt arbete visade Torgny hur lite vi faktiskt vet om hur de här bakterierna bäst ska behandlas. För flera av arterna saknas brytpunkter och data över resistensläget. Såväl svenska som europeiska och amerikanska behandlingsrekommendationer baseras på mycket begränsat vetenskapligt underlag och skiljer sig delvis sinsemellan. Trots det verkar det gå bra för de allra flesta patienterna. Vilka slutsatser kan man då dra av detta? Kanske att HACEK-gruppens bakterier kan vara ett tacksamt forskningsfält att ge sig in i och att behandlingsrekommendationer baserade på begränsat underlag ändå är bättre än inga rekommendationer.

Vid mötet presenterade också Hanna Dahlén från BLF och Akademiska barnsjukhuset sitt arbete om febril UVI hos barn där hon jämförde täckningsgraden för cefotaxim med piperacillin-tazobaktam för urinvägspatogener från barn. För oss som inte dagligen handlägger UVI hos barn är det värt att bli påmind om att febril UVI hos barn, och framför allt vid recidiverande UVI och bakomliggande urinvägsavvikelser (på engelska CAKUT - congenital anomalies of the kidney and urinary tract), är förenad med risk för bestående njurparenkymskada. I Hannas arbete, baserat på data från det nationella resistensövervakningssystemet Svebar, visar hon att en högre andel av urinvägspatogenerna hos barn täcks med piperacillin-tazobaktam jämfört med cefotaxim, 96% jämfört med 89%. Skillnaden förklaras delvis av arter som är naturligt resistenta mot cefotaxim. Arbetet är deskriptivt och omfattar inte uppgifter om bakomliggande urinvägsavvikelser eller kliniska utfall, men aktualiserar frågan om hur empirisk behandling bäst bör väljas för barn med ökad risk för UVI orsakad av andra bakterier än E. coli. RAF tackar Torgny och Hanna för deras
arbeten och rekommenderar alla att läsa dem på RAFs hemsida där de publiceras under hösten.

Slutligen vill jag informera om att ytterligare ett antibiotikum med effekt på multiresistenta gramnegativer är under utvärdering för godkännande av EMA. Cefepim-zidebaktam är en kombination av fjärde generations-cefalosporinen cefepim, som knappt använts i Sverige tidigare, och betalaktamashämmaren zidebaktam. Utöver att hämma betalaktamas har zidebaktam även en egen antibakteriell effekt med stark affinitet för PBP2. Kombinationen cefepim-zidebaktam har effekt mot en hög andel av multiresistenta gramnegativer, inklusive metallobetalaktamas-producerande Enterobacterales och svårbehandlade Pseudomonas-stammar. Samtidigt som det är väldigt positivt att nya preparat tillförs den arsenal vi har att ta till vid infektioner orsakade av multiresistenta bakterier, vet vi att bakterierna tyvärr ofta är steget före och att resistens i många fall kan uppstå relativt snabbt, så som skett för cefiderokol. Arbetet mot antibiotikaresistens måste alltså fortgå med oförminskad styrka.

Daniel Bremell
Överläkare, Infektion, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Ordförande RAF

« Tillbaka

Inlagt 2026-10-05 av Johan Segerstedt

2026-10-17 05:59
Ⓒ Allt material på denna webbplats skyddas av upphovsrättslagen.
Upphovs- och förfoganderätten tillhör Mikrobiologi.net och respektive upphovsman

Mikrobiologi.net/FKM